Om ändå kärleken hade räckt till...
Publicerat 2012-06-15 Kl 18:14:59 |
Jonna - Kärlek |
1 Kommentarer
Idag har jag jobbat min sista dag, här nere. På söndag flyttar jag hem till mamma och pappa, tillbaka till Uppsala, till Björklinge...
Ibland älskar två människor varandra väldigt, väldigt mycket. Men ibland räcker det inte till för att det ska fungera mellan dessa två. Vi har försökt.. länge, och vi har velat så mycket. Men ibland får man försöka inse att det inte spelar någon roll hur bra man än har det tillsammans, nära man är ett par, om det bara fungerar på kompisnivå.
Jag älskar Dennis, och jag vet att Dennis älskar mig. Därför gör detta så ont, i hjärtat, i själen. Men vi har försökt och vi har båda mått sämre och sämre då vi inners inne insett att det är ett hopplöst fall.
Vi bestämde oss i tisdags förra veckan, och om två dagar kommer mamma och pappa ner för att hämta mig. Det känns konstigt, som att jag bara ska iväg på en weekend för att sedan komma tillbaka hit. Men jag kommer inte att komma tillbaka hit. Flyttkartonger är packade, möbler är delade mellan oss två, lägenheten är uppsagd, ansökan till högskolan i Jönköping är struken.
Jag kommer flytta härifrån.
Jag har försökt att inte tänka så mycket på det för jag vet hur ledsen jag blir, hur ont det gör. För att även om vi har bestämt oss för att inte längre vara ett par så funkar vi tillsammans nå otroligt på kompisnivå. Vi skulle hur lätt som helst kunna göra allt annat som kompisar gör tillsammans utan att det känns konstigt. Vi har varit som vilka kompisar som helst denna veckan.. men snart inte mer. Kanske någon tripp till Stockholm och gå på Grönan och kanske till Göteborg för att gå på Liseberg...
Men det kommer bli bra, det blir alltid bra, frågan är bara hur lång tid det tar och hur ont det gör påväg dit.
Dennis jag kommer sakna dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta
Idag har jag jobbat min sista dag, här nere. På söndag flyttar jag hem till mamma och pappa, tillbaka till Uppsala, till Björklinge...
Ibland älskar två människor varandra väldigt, väldigt mycket. Men ibland räcker det inte till för att det ska fungera mellan dessa två. Vi har försökt.. länge, och vi har velat så mycket. Men ibland får man försöka inse att det inte spelar någon roll hur bra man än har det tillsammans, nära man är ett par, om det bara fungerar på kompisnivå.
Jag älskar Dennis, och jag vet att Dennis älskar mig. Därför gör detta så ont, i hjärtat, i själen. Men vi har försökt och vi har båda mått sämre och sämre då vi inners inne insett att det är ett hopplöst fall.
Vi bestämde oss i tisdags förra veckan, och om två dagar kommer mamma och pappa ner för att hämta mig. Det känns konstigt, som att jag bara ska iväg på en weekend för att sedan komma tillbaka hit. Men jag kommer inte att komma tillbaka hit. Flyttkartonger är packade, möbler är delade mellan oss två, lägenheten är uppsagd, ansökan till högskolan i Jönköping är struken.
Jag kommer flytta härifrån.
Jag har försökt att inte tänka så mycket på det för jag vet hur ledsen jag blir, hur ont det gör. För att även om vi har bestämt oss för att inte längre vara ett par så funkar vi tillsammans nå otroligt på kompisnivå. Vi skulle hur lätt som helst kunna göra allt annat som kompisar gör tillsammans utan att det känns konstigt. Vi har varit som vilka kompisar som helst denna veckan.. men snart inte mer. Kanske någon tripp till Stockholm och gå på Grönan och kanske till Göteborg för att gå på Liseberg...
Men det kommer bli bra, det blir alltid bra, frågan är bara hur lång tid det tar och hur ont det gör påväg dit.
Dennis jag kommer sakna dig och du kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta
Postat av: Junitjej
Jag beklagar att det inte gick att rädda. Hoppas du snart kommer att finna dig till rätta i ditt "nya" liv.
Svar:
Jonna Hedlund