Publicerat 2012-02-18 Kl 20:13:16 | Jonna - Tankar | 6 Kommentarer



Ylva skrev en lista på en massa saker hon saknar... och idag håller jag med på alla punkter..

Folk som inte har flyttat en herrans massa mil vet inte vad vi har att göra med varje dag. Jag kan säga det rätt ut, jag är väldigt ensam här nere och mår inte speciellt bra på grund utav det...

Folk säger att jag får börja göra saker, men som vadå? Vad ska jag göra.. Jag har inga kompisar här, Dennis har inga speciella kompisar. Jag är inte den som bara börjar prata med någon bara sådär, typ inne på Ica "jasså, blev panpizza idag?" ehum nää..

Det finns bara ett fåtal människor som jag funkar med.. och ni vet vilka ni är.. och jag saknar er.

Jag är rädd för att ta kontakt med nytt folk, för jag kan missuppfattas väldigt lätt.. Jag är glad, väldigt ofta, jag vill gärna få folk att le, att se livet lite ljusare. Vissa kan tro att jag blundar för problem. Men när det väl gäller, så är jag alltid allvarlig och försöker hitta den bästa möjliga lösningen. Jag ställer alltid upp. Alltid. Men folk ser mig ibland som en pajas, men det är för att JAG mår bra när andra mår bra.

Ett exempel: Idag kom det in en farbror till konditoriet där jag jobbar, en som dom säger alltid är tjurig och kortfattad. "Hej!" sa jag innan han hade sett mig och jag log som jag alltid gör mot kunderna. "En semla och kaffe" sa han lite smått sådär och tittade ner i golvet. "Jasså, då måste jag få fråga om du skulle vilja ha en stor eller kanske en liten?" sa jag och tittade honom i ögonen med ett leende. "Jaha, har ni två storlekar?" sa han då med en liten LITEN tendens till ett leende... "Aaah, vi har den stora (pekade på den stora) och sen har vi denna lilla lilla semla (pekade på den lilla)" Sa jag och fortsatte le. "Ja nej men då tar jag den stora" sa farbrorn och började faktiskt le lite. "Ja men det tycker jag att du gjorde rätt i, för tar man den lilla då kanske man blir lite ledsen i ögat när man tagit den sista lilla tuggan och insett att man faktiskt hade velat haft mer!" sa jag medans jag lade upp Semlan på den finaste assietten jag hittade. "Jamen det har du ju faktiskt rätt i!" sa han och då log han faktiskt ganska mycket. och jag blev SÅ GLAD! Den farbrorn som alla säger är så tjurig fick jag att le, det gjorde min dag...

sådär då hoppar vi tillbaka från det lilla sidospåret där...




Jag saknar att gå ut på krogen, lyssna på musik och bara träffa en massa udda folk...
Jag saknar att ha någon att göra det med...
Jag saknar att gå runt och bara drälla i butiker, samtidigt som jag pratar med någon om allt mellan himmel och jord...
Jag saknar att bara sitta och titta på tv med någon utan att säga ett enda ord och inte känna mig ensam...
Jag saknar att känna igen folk på stan...
Jag saknar att få nostalgikänslor när jag är på vissa ställen...
Jag saknar att ha någon att prata med...


Telefonen ÄR INTE samma sak...

Ibland saknar man väldigt mycket, och ibland tänker man lite för mycket på vissa saker.. och ibland tvivlar man på de val man har gjort i livet..

Att inte må speciellt bra gynnar inte direkt ett förhållande heller, men jag hoppas på ljusare tider..

Jag mår i alla fall lite bättre av att "sminka mig och göra mig snygg", det känns som "vanligt" då vilket jag behöver känna ibland..