Håller med Ylva!
Publicerat 2012-02-18 Kl 20:13:16 |
Jonna - Tankar |
6 Kommentarer
Ylva skrev en lista på en massa saker hon saknar... och idag håller jag med på alla punkter..
Folk som inte har flyttat en herrans massa mil vet inte vad vi har att göra med varje dag. Jag kan säga det rätt ut, jag är väldigt ensam här nere och mår inte speciellt bra på grund utav det...
Folk säger att jag får börja göra saker, men som vadå? Vad ska jag göra.. Jag har inga kompisar här, Dennis har inga speciella kompisar. Jag är inte den som bara börjar prata med någon bara sådär, typ inne på Ica "jasså, blev panpizza idag?" ehum nää..
Det finns bara ett fåtal människor som jag funkar med.. och ni vet vilka ni är.. och jag saknar er.
Jag är rädd för att ta kontakt med nytt folk, för jag kan missuppfattas väldigt lätt.. Jag är glad, väldigt ofta, jag vill gärna få folk att le, att se livet lite ljusare. Vissa kan tro att jag blundar för problem. Men när det väl gäller, så är jag alltid allvarlig och försöker hitta den bästa möjliga lösningen. Jag ställer alltid upp. Alltid. Men folk ser mig ibland som en pajas, men det är för att JAG mår bra när andra mår bra.
Ett exempel: Idag kom det in en farbror till konditoriet där jag jobbar, en som dom säger alltid är tjurig och kortfattad. "Hej!" sa jag innan han hade sett mig och jag log som jag alltid gör mot kunderna. "En semla och kaffe" sa han lite smått sådär och tittade ner i golvet. "Jasså, då måste jag få fråga om du skulle vilja ha en stor eller kanske en liten?" sa jag och tittade honom i ögonen med ett leende. "Jaha, har ni två storlekar?" sa han då med en liten LITEN tendens till ett leende... "Aaah, vi har den stora (pekade på den stora) och sen har vi denna lilla lilla semla (pekade på den lilla)" Sa jag och fortsatte le. "Ja nej men då tar jag den stora" sa farbrorn och började faktiskt le lite. "Ja men det tycker jag att du gjorde rätt i, för tar man den lilla då kanske man blir lite ledsen i ögat när man tagit den sista lilla tuggan och insett att man faktiskt hade velat haft mer!" sa jag medans jag lade upp Semlan på den finaste assietten jag hittade. "Jamen det har du ju faktiskt rätt i!" sa han och då log han faktiskt ganska mycket. och jag blev SÅ GLAD! Den farbrorn som alla säger är så tjurig fick jag att le, det gjorde min dag...
sådär då hoppar vi tillbaka från det lilla sidospåret där...
Jag saknar att gå ut på krogen, lyssna på musik och bara träffa en massa udda folk...
Jag saknar att ha någon att göra det med...
Jag saknar att gå runt och bara drälla i butiker, samtidigt som jag pratar med någon om allt mellan himmel och jord...
Jag saknar att bara sitta och titta på tv med någon utan att säga ett enda ord och inte känna mig ensam...
Jag saknar att känna igen folk på stan...
Jag saknar att få nostalgikänslor när jag är på vissa ställen...
Jag saknar att ha någon att prata med...
Telefonen ÄR INTE samma sak...
Ibland saknar man väldigt mycket, och ibland tänker man lite för mycket på vissa saker.. och ibland tvivlar man på de val man har gjort i livet..
Att inte må speciellt bra gynnar inte direkt ett förhållande heller, men jag hoppas på ljusare tider..
Jag mår i alla fall lite bättre av att "sminka mig och göra mig snygg", det känns som "vanligt" då vilket jag behöver känna ibland..
Usch, känner verkligen igen mig i det du skriver. Känner också att det kan bli väldigt ensamt när man flyttar så långt hemifrån. Jag har ju min sambo, och ibland umgås vi med några av hans kompisar. Men det är ju inte samma sak som att ligga och slappa med sina kompisar som liksom vet hur man fungerar. Man vill ha något eget också. Är inte heller den som liksom tar kontakt med folk, dom skulle bara tycka man var helknäpp! I början när jag flyttade ner till Habo kunde jag ha dagar där jag bara låg i sängen och grät för att jag kände mig så ensam. Och känner man sig ensam är det klart det går ut över förhållandet också.
SV: Nej, en hel dag var väl att ta i kanske ;) I oktober är det två år sen jag flyttade ner.
Men det är ju så svårt att skaffa nya vänner nu när man börjar bli äldre känns det som. Det är ju som du skriver, man börjar inte prata med någon random på ica direkt.
Jag känner verkligen igen mig i det du skriver. Jag och min sambo flyttade från Åland (liten ö mellan Sverige och Finland) till Kalmar för att plugga. Det vill säga att det nu tar minst 14 timmar för mig att ta mig hem till mina nära och kära hemma på Åland. Jag har trots skolan inte fått några vänner här som jag umgås med på fritiden, medans sambon har fått hur många vänner som helst. Det får mig att känna att varje gång jag är med ute och festar så känner jag att jag är mer ett bihang på honom och hans vänner. Det enda jag kan tänka på är att vi snart är vid examen och att jag då ÄNTLIGEN får flytta tillbaka hem till min fasta, trygga punkt!
Tju! måste bara säga att jag gillar din blogg ;))
Och jag faktiskt känner samma som dig, fast jag har bott i denna by i 15 år. Fast sen är det Österbybruk också, folk e lite speciella här ;)
Men hoppas det löser sig för dig, alltid svårt och hitta nya vänner på ett nytt ställe. :/
Vet du vad Jonna. Ska komma och besöka dig snart här när jag får pengar att använda till resan :D då ska det rännas runt och babblas och annat skoj som man gör utan att veta om att man gör det! Det är ensamt här borta också utan dig ska du veta! Men snart så, kommer Dennis önska att jag försvann!
PS: Du ser lika vacker ut som vanligt tycker jag :)
Jag saknar dig <3 mest hela tiden... Saknar Verkligen att sitta och kolla på tv och inte behöva prata, och att äta godis tills vi mår illa :) PUSS
